Logotyp
  • Startsida
  • / Nyhetsarkiv
  • / Konstnärerna som ska jobba med CIK - porträtt 2 - Susanne Vollmer: Ett användbart foajégolv
Susanne Vollmer i sin ateljé i Bromma.

Susanne Vollmer i sin ateljé i Bromma.

Konstnärerna som ska jobba med CIK - porträtt 2 - Susanne Vollmer: Ett användbart foajégolv

Konsten får en framträdande roll i Knivsta centrum för idrott och kultur. Konstnärerna är redan presenterade men nu är det dags att bekanta sig ytterligare med dem, deras gestaltningar och hur arbetet fortskrider. Susanne Vollmer gör konstverket Ett användbart foajégolv.

Susanne Vollmers ateljé i Ulvsunda, Bromma är fylld med påbörjade, pågående och avslutade projekt. Mot ena väggen trängs lådvis med böcker från konstprojektet Känslan av mörker och i andra änden av rummet står några kalejdoskop på stålstativ, riktade mot industriområdet på andra sidan fönstret.

- Jag har precis gjort en utställning och en bok som handlar om färg. Sen fortsätter jag hela tiden med serien Känslan av mörker och den boken ska också släppas snart. Efter det ska jag andas ut och fokusera helt på Knivsta Centrum för Idrott och Kultur, jag vill inte ha för många projekt på gång samtidigt, säger Susanne.

Hur skulle du beskriva Ett användbart foajégolv?

- Det är ett terrazzogolv i en byggnad där sport och kultur samsas. När jag har berättat om det brukar människor bli glada när jag säger att det är ett terrazzo golv, sen blir de ännu gladare när jag berättar hur stort det är. Att uppdraget gäller just ett golv är lite speciellt och generellt en bra idé. Det är inte så ofta det görs konstverk i golv och det är synd.

Konstverket ryms i det drygt 500 kvm stora foajégolvet på plan 2. Ett utrymme där främst publik och besökare till scenkonstlokal, ishall och sporthallarna, men även skolbarn, kommer röra sig. De olika mönstren som Susanne tagit fram rymmer dels referenser till sport och kultur men också fragment och detaljer från Knivstas historia och identitet. Bland annat finns Knivsta kyrkas takvalv, Gustaf von Paykull, orgelpipor, handbollsmål, ett venezianskt palatsgolv, en blockflöjt, en curlingbana och ett lapptäcke i den aktuella skissen över golvet.

- Det var väldigt kul att läsa på om Knivsta. Jag visste ingenting och hade inga förhoppningar men det fanns otroligt mycket roliga och spännande berättelser att hitta och som jag sen kunde använda i min skiss. Jag ville blanda historia, sport och kulturreferenser med varandra och skapa ett golv som ska kännas lekfullt och tillåtande och som kanske kan väcka nyfikenhet kring vad det föreställer och varför de olika delarna finns med, säger Susanne.

CIK har ju en ganska tydlig profil formad kring just kombinationen av idrott och kultur, vad tänker du kring det?

- Det är jättebra att man kombinerar det, sport och kultur kan ofta framstå som ganska olika världar och det roligt när de möts. I mitt konstverk har det varit spännande att kunna använda båda världarna i formerna. Jag har sysslat med sport och är intresserad av sport, och konst, så det var inte svårt. Och om nu sport och kultur är uppdelade fält med få beröringspunkter så är det bra att möts på samma plats. Och om det finns fördomar grupperna emellan kanske CIK kan minska dem.

Susanne har tidigare gjort offentliga konstverk i ett bostadshus i Sundbyberg, på Kulturskolan i Hammarby-Sjöstad och på mötesplatsen Kurage i Solna. Hon har också stor erfarenhet av hantering av offentliga konstverk från uppdrag på bland annat Stockholms läns landsting och Solna stad.

- Jag är intresserad av offentlig konst, och har sett mycket offentlig konst. Jag använder den faktiskt också för att navigera i staden, när jag ger människor vägbeskrivningar gör jag det ofta med konstverk som riktmärken. Sväng vänster vid Milles-skulpturen… Om jag ska nämna några favoritverk i det offentliga rummet måste det bli Olle Baertlings trapphus i en av Hötorgsskraporna och Gunilla Klingbergs verk på station Triangeln i Malmö. Sen tycker jag konsten i tunnelbanan i Stockholm generellt är en väldigt bra idé. Det är alltid bättre med än utan konst, säger Susanne.

De miljöer vi vistas i betyder onekligen något för vilka vi blir, vad vi upplever, minns och lär oss. Ett golv fyllt med referenser till Knivstas identitet och historia, vad hoppas du själv att ditt verk ska bidra med till CIK och till Knivstaborna?

- Jag vill framförallt att golvet ska vara roligt och vara något som människor använder, blir nyfikna av och tycker är fint och kul. Att det skapar ytterligare berättelser.

Fotnot: Susannes bearbetar sin skiss för golvet och slutresultatet kan därför skilja sig något från skisserna presenterade i denna artikel. Golvet gjuts i mars 2019.

Susanne Vollmers ritning på golv

Susanne Vollmers skiss över foajégolvet.